Silence is Gold

Jag gillar tystnad.
Inte all tystnad.
Bara en viss tystnad.
Tystnad när man är lycklig. Inombords.
En tystnad då man inte behöver säga
jag är lycklig‘ högt till sig själv eller någon annan.
Bara vara lycklig med ett stenansikte.
Det är en bra tystnad.

En annan bra tystnad, det är när man är
tillsammans med någon som förstår en,
i tystnad.
Då ord saknar innebörd.
Det kan vara bara för stunden.
Kunna sitta alldeles tyst med någon
och man förstår varandra, ändå,
utan att ens öppna munnen.
om det så bara är ett litet fragment
av en sekund.

En till tystnad.
Tystnad tillsammans med någon,
fast utan någon sorts telepatisk förståelse.
Snarare tvärtom. Hundra tankar och frågor
som spinner i huvudet. I tystnad. Tillsammans
med någon.
Det är en bra tystnad. Den är spännande.

En bra tystnad

Jag var i Göteborg. April månad.
Jag var på inflyttningsfest hos en god vän.
Det var mycket folk där. Vissa kände jag.
Vissa bekanta. och en hel del nya ansikten.
Jag träffade en tjej då. Aldrig sett tösen innan.
Hon var väldigt söt.
Jag började inte prata med henne förrän på
sena kvällen. Vi pratade om film och musik.
Det är det enda jag pratar om.
Jag minns inte vad som sades,    inte i detalj.
Sedan..
Jag minns inte riktigt. Men jag minns
det som om det kom väldigt oväntat. Kyssen.
Jag kysste henne. Det låter fint. Det var det nog
också.
Jag önskar att jag kunde minnas bättre. Jag hade
druckit den kvällen. Det var ju fest som sagt.
Fast, det kanske är att föredra att minnas den
kvällen som jag minns den nu. Lite dimmig.
Genom ett filter av rödvin. Förskönad.
Romantiserad.
I verkligheten gjorde jag säkert bort mig.
Jag har en tendens att bli hyperbolisk när
jag är berusad. Vem blir inte det?
Hur som helst. Denne lady, ung i åren.
20 som jag. Hon stannade med mig hela natten.
Det hann bli ljust innan hon for hem.
Jag vet inte om hon stannade så länge för att spendera tid med mig
eller för att vänta tills att kollektivtrafiken skulle vakna och åter gå
i bruk. Kanske en kombination.
Sena natten. Tidig morgon.
Vi höll om varandra. Pratade. Skrattade.
Kysstes. Och var jävligt trötta.
Men av alla timmar vi spenderade tillsammans den kvällen så
var den finaste stunden när bara stod och stirrade in i varandras
ögon.
Själens Spegel.
Hennes händer på sidorna av mitt ansikte och hennes
ögon riktade rakt in i mina, djupt som bara fan.
För en stund blev jag rädd.
Det kändes som hon såg igenom mig.
Som om Mitt liv passerades i revy, fast på hennes näthinna.
Det tillåter jag inte. Fast det var bara en paranoid tanke.
och vi var knäpptysta. och vi förstod varandra, utan att
egentligen göra det. Jag trodde mig förstå, men jag fattade
troligtvis inte ett dyft.
Det var en bra tystnad.

Jag har inte träffat henne sedan dess. Kanske borde göra det.
Vill.
Vore kul.

Hmm, läste genom allt.
Det är inte tillräckligt sublimt.
Kanske raderar det här inlägget senare.

Annonser

2 kommentarer »

  1. jandi said

    tack för din kommentar. det var fint av dig. nu kanske jag ska börja smygläsa din blogg.

    • chronocided said

      dont mention it.
      alltid kul att veta att det faktiskt är folk som läser ens blogg.
      jaja, läs på. jag försöker vara lagom poetisk och sublim.
      det tycker jag är jättecoolt. faktiskt.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: