Jag letar upp gamla 8mm-rullar folk har laddat upp på youtube. det kan vara home videos från 60-talet eller gamla bleka skateboardklipp från tidigt 80-tal. hur som helst så mute:ar jag alla klippen och spelar upp egen musik från itunes. resultat blir riktigt schyssta musikvideos. har spelat mycket ataxia tillsammans med klippen. klippen kanske inte passar med musiken. men jag gillar det.

Fredag. Svensk midsommar.
Fast i Norge.
Idag är det ångest.

Arrrrrrbetslös.
Min inställning är skit.
Idag är den det.

Jag vill bara jobba.
fast det krävs att man ska ut och söka, slicka röv och hora runt.
Inget för mig. Jag tycker inte om att hora.

En annan bra tystnad, det är när man är
tillsammans med någon som förstår en,
i tystnad.
Då ord saknar innebörd.
Det kan vara bara för stunden.
Kunna sitta alldeles tyst med någon
och man förstår varandra, ändå,
utan att ens öppna munnen.
om det så bara är ett litet fragment
av en sekund.

En till tystnad.
Tystnad tillsammans med någon,
fast utan någon sorts telepatisk förståelse.
Snarare tvärtom. Hundra tankar och frågor
som spinner i huvudet. I tystnad. Tillsammans
med någon.
Det är en bra tystnad. Den är spännande.

En bra tystnad

Jag var i Göteborg. April månad.
Jag var på inflyttningsfest hos en god vän.
Det var mycket folk där. Vissa kände jag.
Vissa bekanta. och en hel del nya ansikten.
Jag träffade en tjej då. Aldrig sett tösen innan.
Hon var väldigt söt.
Jag började inte prata med henne förrän på
sena kvällen. Vi pratade om film och musik.
Det är det enda jag pratar om.
Jag minns inte vad som sades,    inte i detalj.
Sedan..
Jag minns inte riktigt. Men jag minns
det som om det kom väldigt oväntat. Kyssen.
Jag kysste henne. Det låter fint. Det var det nog
också.
Jag önskar att jag kunde minnas bättre. Jag hade
druckit den kvällen. Det var ju fest som sagt.
Fast, det kanske är att föredra att minnas den
kvällen som jag minns den nu. Lite dimmig.
Genom ett filter av rödvin. Förskönad.
Romantiserad.
I verkligheten gjorde jag säkert bort mig.
Jag har en tendens att bli hyperbolisk när
jag är berusad. Vem blir inte det?
Hur som helst. Denne lady, ung i åren.
20 som jag. Hon stannade med mig hela natten.
Det hann bli ljust innan hon for hem.
Jag vet inte om hon stannade så länge för att spendera tid med mig
eller för att vänta tills att kollektivtrafiken skulle vakna och åter gå
i bruk. Kanske en kombination.
Sena natten. Tidig morgon.
Vi höll om varandra. Pratade. Skrattade.
Kysstes. Och var jävligt trötta.
Men av alla timmar vi spenderade tillsammans den kvällen så
var den finaste stunden när bara stod och stirrade in i varandras
ögon.
Själens Spegel.
Hennes händer på sidorna av mitt ansikte och hennes
ögon riktade rakt in i mina, djupt som bara fan.
För en stund blev jag rädd.
Det kändes som hon såg igenom mig.
Som om Mitt liv passerades i revy, fast på hennes näthinna.
Det tillåter jag inte. Fast det var bara en paranoid tanke.
och vi var knäpptysta. och vi förstod varandra, utan att
egentligen göra det. Jag trodde mig förstå, men jag fattade
troligtvis inte ett dyft.
Det var en bra tystnad.

Jag har inte träffat henne sedan dess. Kanske borde göra det.
Vill.
Vore kul.

Hmm, läste genom allt.
Det är inte tillräckligt sublimt.
Kanske raderar det här inlägget senare.

Fredag.
Tidigt.
Gick sängs sent igår. Vaknade tidigt. Fast, konstigt nog, utvilad.
Sov i soffan. Thangs mor är på besök. Erbjöd henne sängen.
Det är skön soffa. En liten 2-sits från ikea. Ständigt detta ikea.
Önskar att den vore större. Så att man fick plats med benen när
man ligger raklång. Lyckas sova relativt gott ändå. Med benen
hängande från armstöden.

Ska tillbaka till Sverige på måndag. Stannar en vecka för att sedan åka
tillbaka till Oslo. Vet inte vad jag ska göra när jag väl är tillbaka
i Sverige. Är inbjuden till några studentfester. Linnéa har inflyttnings-
fest i Göteborg. Det vore kul. John och Emil ska dit. Annars ska
jag antagligen umgås med David och Mikael. I Halmstad. Och med
Daniel. Då är vi tillräckligt många för att spela Beach Volley.
Årets första.
Tror även Sandro är i Halmstad. Sandro den lille parveln.

Oslo är okej. Lite dåligt väder. Periodvis regn och moln. Jag har inte
sett någon väderprognos men jag tror det ska bli bättre imorgon.
Varmare. Soligare.
Jag är här för att få jobb. Tjäna pengar. Betala skulder. Få pengar
över och köpa fler Flaming Lips Limited Edition Lp’s. Köpa lycka.
Det går.
Ska nog köpa lite kläder också. Inte för att jag blir lycklig
av det. Behöver kläder.
Så fort jag får min första lön.
Det är determinerat att jag kommer få ett jobb. Jag intalar mig
själv det.
Jag gillar inte ‘determinerad’. Det går inte ihop med
min livsåskådning. Jag ska sluta använda det ordet.

Nu ska jag koka kaffe. Skulle egentligen sluta med det. Och
cigaretter. Leva det rena livet.
Jag skjuter upp det. Jag vill ha kaffe.

Jag blev avbruten. Maria smsade.

Minns inte vad jag skulle skriva.
Kontentan av det hela.

Jo,
ibland… eller oftast
bryr jag mig inte. Blundar.
Det är jag bra på,
att blunda.
Eskapism. Titta bort.
Men jag vill bry mig.
Kämpa. Vara stark.
Hjälpa de svaga.
Leka Robin Hood.
Men jag inser lika snabbt
att jag är en senig spillevink
med moppemustasch.

Men jag har en plan.
Det är en bra plan.
Jag måste stanna i Oslo tag till,
det tillhör planen.
Men resten är hemligt,
tills vidare.

Jag är i Oslo.
Jag läser Expedition L av Erland Loe.
”Emellanåt tänker jag att vi kanske skulle ha haft oss en fiende. En skrupelfri fan som slog sönder våra saker och hotade oss till livet då och då. En riktig djävul. En lömsk fan som kanske gömde sig i skogen. Som vi kunde klå upp. Gå ut i skogen för att klå upp. Övernatta i skogen. Lida brist på något. Lossa skott. Bli skadade. Hjälpas åt.
Hjälpas åt.
Ta ett år eller två på sig för att få bukt med honom. Komma tillbaka från skogen igen. Magra och utmärglade. Glada. Med håret i oordning. Kanske med skägg. Gå på gatorna och hojta. Krama förbipasserande. Kanske skriva en dikt om våra mödrar.
Och fäder.
Det är en farlig tanke. Jag tänker den bara då och då.”

Nu ska jag kolla på Burn After Reading.
Imorgon ska jag söka jobb.

Jag är nog bara jävligt rädd.
Inte för döden.
För livet.
För vilka dilemman man ställs inför.
Jag lärde mig aldrig att ta konsekvenserna.
Jag visste att dom skulle komma.
Jag kunde förbereda mig i dagar, i veckor.
Ändå är man aldrig riktigt redo när dom kommer.

Imorgon åker jag till oslo.

#Bilden.
Ingen aning vad titeln kan vara på just den här tavlan.
Den är hursomhelt målad utav Will Barras, en konstnär som
jag helt på slump råkade komma över. Det var när jag
googlade några konstnärer vars verk jag hade sett i en Tv-spelstidning.
Jag hittade då denne Will Barras och föll direkt för hans verk.
Detta var säkert 4 år sedan.

http://willbarras.com/
http://www.booooooom.com/2009/01/16/will-barras/

Nu hade jag tänkt att berätta lite om framtiden.
.
.
.
.
.
.
.
Nej. Jag ger upp utan att ens försöka.

typiskt mig.

Framtid?

Framtiden är en tid som i allmänhet innehåller alla händelser som ännu inte har förekommit.  Det är motsatsen till det förflutna, och tiden efter den nuvarande.

Presentism, filosofin om tid, är teorin att bara det ‘nuvarande’ finns och ‘framtiden’ och det ‘förflutna’ är overkligt. ‘Det förflutna’ och ‘framtiden’ anses som logiska eller fiktionella konstruktioner.

Jag var 15. femton år.
Jag var ingen moppeligist. hade ingen moppe.
jag lyssnade på nirvana och pearljam och johnfrusciante
och pixies och brokensocialscene och redhotchilipeppers
och kent och countingcrows, alla ska vara med.
lyssnade.
jag var cynisk och egoistisk
redan då.
det var kul. det var lätt. det var svårt.
en konstig period, adolescenten.
manisk.
ond.
lika god.

Och jag var vän med alla.
de som förstod mig.
de som inte förstod mig.
de som inte brydde sig om mig.
Det var mina vänner.

15. femton år. vad gjorde man då?

Skolka. Supa. Plugga. Träna. Lyssna. Hångla. Pulla. Knulla
Skolkade. Söp. Pluggade. Tränade. Lyssnade. Hånglade. Pullade och Knullade

i timmar.

Det var presens då.          Nu gör jag ingenting

…

Allt har sin början. Nu,..       nu börjar jag,    jag börjar blogga.

Jag hade kunnat börja mycket tidigare men valet av ett namn på min blogg fördröjde processen något. Faktum är den att en gång i tiden hade jag en blogg. ”Pixelate” hette den. Det namnet var upptaget här på WordPress. Tråkigt, jag som tycker om Pixelate.  Jag testade ”pixelated”, det var också upptaget. Likaså ”getpixelated”. Jag funderade en stund på ett annat namn, flertalet alternativ ploppade upp, men inget riktigt bra.  Chronocide då? Upptaget. Jag sätter dit ett ‘-d’ på slutet, Chronocided. Baam! Vips, tjolahopp, nu jävlar har jag en blogg.

Chronocided… haha, nu när jag tänker efter på ordets innebörd finner jag en otroligt lustig ironisk twist. Chronos, som är en gammal grekmytologisk gud är även ett gammalt grekiskt ord för tid. Chronocide består av två sammansatta ord;  ‘chrono’ och ‘-cide. Chrono=tid och -cide som betyder ‘mord’ (homicide, suicide’, ect)’.     Alltså Mörda Tid.     Jag dödar tid, med min blogg. dödadödadöda

1 inlägg avklarat, troligtvis blir det mer tidsmördande bloggeri i framtiden.

Tills dess,  sov gott.